Förlossningen

Drar väl ett inlägg om förlossningen då! Är ju trots allt en blogg för min egen skull :) 

På dagen efter att jag duschat började jag få värkar, fem minuter mellan. Va fan tänkte jag, drog det igång på en gång?! Ringde förlossningen och hon tyckte att det det var på gång, men att jag kunde vänta hemma om jag kände mej trygg med det. Så ringde Markus och han kom hem. Vi for ut och käkade med Simon, haha. Blev starkare värkar. Åkte in så tror vi va på förlossningen typ åtta. Fick gå därifrån ett par timmar och vänta på att jag skulle öppnas mer så vi tog en promenad, fy fan :p värkarna kändes värre av att gå! Åh va jobbig promenad. 
 
Tillbaka på förlossningen, fick bada för att vänta och lindra värkarna. Lade mig i sängen och till slut va förlossningen igång, vid fyra cm, klockan två på natten, och jag fick ett band runt armen. Sen låg jag bara å grät, vilken smärta. Fick sen lustgas, tyvärr tyckte jag inte de funka.. Ville ha ryggbedövning så fick det (efter ett bra tag då läkaren va upptagen..) åh vilken grej!! :) smärtan försvann på nån minut. Men då kände man smärta å tryck neråt ist, men då va det till å trycka på ändå så :p vilken upplevelse ändå. Krystarbetet tog en timme (vilket det inte kändes som, kändes gå fortare) och det va ju inte direkt skönt, men må ju erkänna att det kändes häftigt att trycka fram vår lilla bebis, ett nytt liv. Och att jag klarade det! 08.59 på måndagen 19 kom hon. Och då släppte allt. Jag kände inte att jag hade ont. Jag hörde henne skrika, tårarna kom av en annan anledning. Dom lade upp henne på bröstet, kändes overkligt. Våran lilla plutt som legat och sparkat i magen, låg nu ovanpå magen! Åh. Lilla sötnos :) 
 
tog ett kort på oss tre. Sen blev det ju klippa navelsträngen, bm tog på henne kläder osv. Sen fick hon ligga brevid mej, och så fika vi det vi fick. Sen blev det dusch, inte det lättaste att stå och så, kände mej typ överkörd.. Haha! Fick ett rum på bb. Och där va vi ju tills onsdagen. Låg bara i sängen jag, spännande :p men fick ju mysa massa <3 kändes overkligt både det, och ta med henne hem. Men samtidigt känns det som vi kännt henne länge. Och kärleken fanns där direkt <3 
 
Jag tänkte att, hur kan kvinnor vilja göra om det här? Men jag förstår det.. Är ju som att man glömmer bort hur ont och jobbigt det var. Och tänk att ha fler såna här mysiga små sötnosar.. :) hon får nog ett syskon om några år ändå <3 
 
 


 
 
 
 
Vi fick en tid bokad i Östersund på fredagen igen för att ta nytt prov för gulsot, då hon hade det. Skulle kolla pm det gått upp eller ner, om solning behövdes. Så vi åkte dit, (var i badhusparken i värmen med Marika också, Nice!) och hon blev vägd och hade gått ner 12,5% av födelsevikten. (Dom får gå ner högst 10%) så vi fick stanna kvar över natten, på barnavdelningen. Hon va trött pga gulsoten så hon åt inte nog mycket. 
 
Vi matade var tredje timme, vi vägde, jag ammade och när hon tröttnat så vägde vi så man såg hur mycket hon ätit, och fick resten på sond. Min pumpning/ersättning. Vi hann sova typ en timme mellan matningarna. Dygnet runt. Det va psykiskt påfrestande; lite sömn, hon trött osv, pumpningen som gjorde äckligt ont, massa olika bm hela tiden, massa tjat. Jag som knappt kunde röra mej heller. Nä usch, hade velat sluppit och vill aldrig göra om! Vi stannade en natt till då det var nödvändigt pga hennes trötthet osv. Erika och Lars kom dit så dom fick träffa henne :) sen även Tobbe, Marika och Jocke, då dom ändå va i stan, och fick ta våran nyckel för att passa katterna :) (Guld värt med sån kusin!) så vi fick ju nån glädje där iaf. Annars va det mata sova å kolla nån film. På söndagen orkade vi inge mer, (jag orkade inge mer psykiskt!) så vi valde att åka hem. Trots att dom ville att vi skulle stanna en natt till. (Hade det varit jätteilla hade vi ju stannat. Dom krävde inte ens att vi skulle stanna första natten) Dom påpekade att vi nog skulle komma tillbaka lika fort om vi åkte hem, att utan sond skulle vi inte få i henne nog mycket mat. Men tji fick dom! Det där klara ju vi :) hon gick upp mer än vad dom förväntas gå upp. Så jävla härligt! Så vi kunde äntligen börja "komma till rätta" hemma och må bra. 
 
Nu hoppas jag vi kan bara njuta tillsammans och inte ha nå problem! :) 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0