Älskade morfar

Har undvikit det här inlägget. Det känns liksom inte okej. Inte riktigt. 

Morfar dog den 14 november. Eller kanske egentligen den 13. 

Lite mer än en vecka sedan. Hur kunde det gå en hel vecka? Och allt rullar på som vanligt (såklart med sorg i hjärtat) så det känns så konstigt liksom. Men man kan väl inte sitta och va ledsen heller hur länge som helst, blir ju inge bättre av det. Tror det känns mer konstigt (definitivt för Momma) att han åkte iväg till Umeå, och aldrig kom tillbaka. Hade nog varit skillnad om han varit hemma, i Strömsund. 

Mammas fb: 
Det har redan gått 1 vecka sedan min älskade pappa åkte till Umeå till patienthotellet, gick in till sitt rum, satte sig i en fåtölj och somnade in för alltid. Saknar dig ❤️ 

Det som gör mig mest ledsen är nog att alla andra är ledsen. Då gör det ont i hjärtat på mig, att se ens nära ha det så. 


Nu var det ett tag sen jag skrev det här men inte publicerade. Det är ju faktiskt snart en månad sen han somnade in. Fyra veckor. Oj. 
På fredag är det begravning. Så det blir en känslofylld dag.. 

Från min fb: 
Om det finns något efter livet, så hoppas jag du å farfar kan umgås igen. Surra å fiska massa, köra motorcykel, bara va, och lösa korsord  Du får nog frid iallafall hur det än blir, vilket känns bra att veta. 

Om det är något som är tråkigt med att bli äldre är det att alla ens nära också blir äldre. Och man, tidigare än man tror och vill, måste skiljas åt. Tack för alla dessa år morfar. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0