Jag saknar dig mindre och mindre

 
Inget blir som man tänkt sig. Inte som jag tänkt mig. 
 
Vi skulle vara en familj. Vi tre. 
 
Men om man blir sviken gång på gång, funkar det inte.
Jag har vetat det länge, men jag vill aldrig inse saker på riktigt, och inte släppa taget. 
Men valet gjordes åt mig tillslut, efter lite mer svek osv.. 
Det gjorde, det gör, så ont. Så jäkla tråkigt att vilja skiljas som ovänner, att inte tänka längre än så.
Det är så synd att man inte kan styra över saker ibland, inte det minsta lilla..
Men det är bara att ta det som det är. Och se det såhär, nya möjligheter! 
Känns som jag har ett liv igen, jag kan andas.. Så, jag säger inte att det bara var förjävligt..
 
 
Så, nu är det jag och min älskling, min fina lilla tjej. Vi och katterna, i lägenheten,
längtar bara efter en större (helst ett hus) så hon får ett eget fint rum osv :)
 
Ska inte säga att jag är olycklig. Trots att allt känns så, ja, förjävligt, 
så är jag så himla lycklig över min fina Alicia. Hon har gett mitt liv en mening. 
Det finaste jag har och nånsin kommer ha, älskar henne oändligt. 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0